Bärgning av skrotbilar till bilskrot i Göteborg

Volvo PV 444 som statussymbol

Att det funnits statussymboler så länge mänskligheten existerat är sannolikt. Och att det oftast är mannen som stoltserat med en sådan är också troligt. Symbolen, som för det mesta kopplats till en modesak, påverkar innehavaren att agera på olika sätt vid olika tillfällen. Alla har dock ändamålet att kunna användas för att imponera på någon eller några. Det kan vara att visa sin överlägsenhet till exempel på grannen och göra honom grön av avund. Men det kan även användas i ett direkt motsatt syfte nämligen imponera för att tävla mot sin rival. Den utvalda har konstigt nog blivit attraherad av gatans snobb så här gäller att finna något som kan bräda honom. Till våren finns ju den skinande motorcykel, som alla vill åka med, så till dess måste en lösning hittas.

Neandertalarna hade nog knölpåkarna som statussymboler på forna tider. Det fanns väl inte mycket mer att välja på. Den äldre mogna mannen ville säkert imponera i stammen. Genom att äga den största och tyngsta påken, som gjorde den grymmaste verkan när den drämdes i huvudet på en antagonist. Det gav respekt och fruktan. Alla hade nog försökt hitta en större och kraftfullare påk utan att lyckats så symbolen fortsatte att ge ägaren sin sökta image. Den yngre medlemmen i klanen hade helt andra avsikter med sin statussymbol, som naturligtvis var en sort av knölpåk. Den var väl vald och med en sten som verktyg hade den utformats till att likna något onämnbart och den väckte stor beundran av klanens yngre kvinnor. Ägaren var väl medveten om påkens inverkan så den fick alltid hänga med ute.

Genom generation efter generation har utvecklingen gått framåt och med den föremålen som givit ägarna status och därmed oanade möjligheter. Knölpåken blev spjut som sedan byttes mot bilbåge eller armborst. Vapnen ersattes av finurliga hjälpmedel som verktyg och alla sorters hjälpmedel.  Hjulet uppfanns och därmed en uppsjö av nya anordningar och apparater. Så plötsligt dök vilocipeden upp på arenan som en veritabel statussymbol.  Vem hade kunnat föreställa sig en framtid med förflyttning utan att gå eller springa? Den välborne invånaren skyndade att införskaffa en cykel och lärde sig också snabbt att  hantera den. När han trampade förbi någon granne kunde han inte låta bli att titta ned lite föraktande. Hans uppsatta läge på cykeln förstärkte också hans känsla. Den yngre medlemmen av familjen hade naturligtvis även skaffat en sådan utmärkt symbol. Men han väntade tills de unga vackra gardet visade sig på gatan. Då närmade han sig dem visslande och leende och han lät dem beundrande få titta och känna på cykeln. Hans plan hade gått i lås. Sedan dröjde det inte länge tills bilen, den blivande statussymbolen, som skulle slå ut de flesta andra under en lång tid framåt, rullade på vägarna. Att Volvo-ägarna hade svårt att hålla god min när man körde om de i SAAB-bilarna är bekant. De hade varit förutseende och beställt sin Volvo i verklig god tid. Men SAAB-förarna bidade sin tid. Snart nog skulle de passera någon fransk Zimca och då var det minsann de som satt på förarsätet i relativt mycket högre statusbilen. Den stackars sistnämnde förare visste att för honom fanns ingen revansch eller upprättelse. Han befann sig i en bil på den absoluta botten på statusstegen. Möjligtvis kunde han hitta en bilskrot i Göteborg eller någon cyklist, som han kunde se ned på vid omkörning. Och bilarna är kvar i mångas medvetande som just statussymboler. Fordonen har utvecklats med en rasande fart och flera modeller har framtagits i samma bilfamilj. Från nyttofordon med sina säregna och anspråksfulla egenskaper till extrema sportbilar med sina attribut. Volvo PV-ägare hade allaredan då modellen var ung en statuskamp beroende på alternativt motorval.

PV 444, som var försedd med en 60 hästkrafter motor. Den bedömdes vara en trafiksäker och kvalitativt en mycket bra bil. Efterfrågan på en ny bil var stor så väntan på leverans efter beställning kunde vara mycket lång. Egenskaper som max-hastighet och dylikt ansågs inte kunde bli bättre. Trots försäljningssuccen släppte Volvo sin amerikanska 90 hästkrafters motor på den svenska marknaden. De svenska vägarnas beskaffenhet med tanke på hastighet och säkerhet kunde inte tillåta någon högre hastighet även om inget fartförbud fanns så verkligt behov kunde ifrågasättas. Den alternativa PV med den stora motorn fick snart namn om sig att vara rena racern. Bilmodellen väckte ett enormt begär att äga och blev omgående statussymbolen nummer ett. Lycklig var den som hunnit först med beställning och leverans. Han kunde verkligen sola sig i glansen av den högsta tillfredsställelse en symbol kunde ge.

Och så här kommer det att fortsätta. Den mänskliga fåfängan och känsla av tillfredsställelse att äga och visa en verklig statussymbol kommer alltid att bestå och begären bara växer. En Ferrari bräcker alltid en Porsche o.s.v.

De som inte är bilägare har gjort andra värdefulla ting till sina statussymboler. En sorts inbördes tävlan verkar vara latent hos många. När en person ser sin granne bära in en mycket större TV än vad han själv äger vaknar den slumrande känslan till liv. För att finna tillfredsställelse, självkänsla och pondus bör det handlas nu. En större TV är behövlig och den skall bäras in väl synlig för alla närboende. Ja, så är livets gång och har för många blivit ett rättesnöre.

3431 Totala visningar 7 Visningar idag
Skrotbilarna Gbg AB
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *